Hi!
Here is a chance to get a 22 cm piece of wood from the world’s only surviving 17th-century ship,the Vasa.
Link to auction (Swedish)
http://www.tradera.com/auction/aid_21320497
/MarcusR
Jååå,
really V-pipes 
Current bit is already a decent half-set … crazy people … 
The Vasa is a cool ship, with a very neat history and salvage. Not being able to read the article’s language, I have to wonder why anyone would want to sell pieces of such an historic vessel as this? These things ought to remain in a museum IMHO.
Probably selling off some punky bits so they can raise money to finish restoration? Could someone translate?
Regalskeppet Vasa låg under 333 år i förhållandevis sött vatten. Av denna anledning förstördes hon inte av skeppsmasken och var i mycket gott skick vid bärgningen 1961. Hon består idag till ca 95% av originaldelar, medan ca 5% är nyproduktion efter gammal förlaga. Alla delar som man efter bärgningen ansåg vara i alltför dåligt skick för att användas vid restaureringen slängdes inte bort och nu har Du möjligheten att få ta del av denna välkända 1600-talshistoria. Önskar Du bli ägare till en kasserad del av denna ståtliga riksklenod? Då är detta en auktion för Dig. Frågan är; vad kan en ”andel” av Vasa vara värd? Vi börjar lågt och sedan är det upp till Er…
Så här hamnade objektet hos den nuvarande ägaren (som för övrigt säljer via ombud):
”Som liten var ett av mina största intressen regalskeppet Vasa. Jag läste allt jag kunde komma över om henne och dom gånger familjen reste till Stockholm jublade jag eftersom jag visste att det skulle innebära ännu ett besök på Vasamuseet. Under första hälften av 90-talet startade en välkänd tv-kanal en serie vars syfte var att uppfylla utvalda tittares drömmar och önskningar av olika slag. Jag skrev ett brev till redaktionen och berättade om min fascination för Vasa. Min önskan var att få gå ombord vid mitt tionde besök på museet. Som ett slags jubileum. Bara någon vecka senare gick min önskan i uppfyllelse och jag befann mig ombord under ledning av museets intendent och en osteolog. Vilken oförglömlig upplevelse!
Redan dagen efter det att programmet sänts tog en äldre man vid namn Per Edvin Fälting kontakt med en av mina fastrar. Jag stod inte att finna i telefonkatalogen, men eftersom mitt dåvarande efternamn är något ovanligt, var det inte svårt för honom att leta rätt på en släkting som förhoppningsvis kunde förmedla en kontakt. Han berättade hur glad och rörd han blivit då han såg tv-programmet. Att en ung flicka var så intresserad och påläst om Vasa tyckte han var väldigt roligt. Han sade att han själv hade medverkat vid bärgningen och att han (liksom flera av de andra som tagit aktiv del i arbetet?) mottagit kasserade delar av skeppet, dvs. delar som var trasiga eller i alltför dåligt skick för att användas vid restaureringen. Det hände att han sågade av enstaka bitar av materialet för att skänka till för honom speciella personer. Nu ville han att jag skulle ha en sådan bit och ”Ville min faster vara så vänlig att förmedla denna gåva?” Varför den inte sändes direkt till mig minns varken jag eller min faster. Det är ändå tio år sedan… Möjligen är det så att hon inte hade tillgång till min adress då jag vid det tillfället var inneboende. Träbiten sändes i alla fall hem till henne. När jag fyllde år lämnade hon sedan andaktsfullt över ett paket. Jag glömmer aldrig min häpenhet när jag förstod vad kartongen innehöll. Här fanns också ett enkelt kort med en hälsning; ett kort som olyckligt nog är hopplöst borttappat. Den som levererat paketet var i alla fall Per Edvin Fälting; numer legendarisk dykledare vid bärgningen av regalskeppet Vasa och tillika den man som tillsammans med ”skeppets upptäckare” Anders Franzén stod ombord på henne då hon bröt vattenytan efter 333 års dvala. Det var klockan 09.03 den 24 april 1961 och hela Sverige stod stilla…
Trädelen i min ägo är av ek och väger 0,514, dvs. drygt ett halvt kg. Den är 22,8-23,5 cm lång, 7,5-8,7 cm bred och ca 5 cm tjock. Trät är torrt och har så vitt jag kan se inte ytbehandlats. Det är ändå fast/hållbart med ytterst få och därtill ytliga torrsprickor. Själva kärnan är hel och felfri. Ena sidan, vilken är lätt välvd, uppvisar en skrovlig och rispad yta. Kanske är det spår uppkomna under förlisningen, alternativt repor efter de hundratals draggar och ankare som fastnat i skeppet under åren som gått. Trät uppvisar här några ljusbruna fläckar i den för övrigt ganska mörka ytan och ev. är det rostspår efter i närheten söndervittrade båtnitar, bultar eller liknande. De två övriga sidorna är släta till följd av snitten efter sågen och något ljusare i färgen.
Om Du som köpare är osäker på objektets äkthet är Du välkommen att undersöka träbiten närmare. Detta kan t.ex. göras med en C-14-analys, vilket ger trät en bra datering. Kan Du mot all förmodan bevisa att detta inte är äkta vara, får du naturligtvis pengarna tillbaka!
Skulle jag få välja köpare skulle det vara någon med ett stort intresse för Vasa i sig eller för 1600-talets Sverige i allmänhet. Väljer att sälja objektet inom Norden då jag h elst ser att det stannar här. För mig är upplevelsen av att få gå ombord efter alla år av intresse det största. Träbiten har för det mesta legat nerpackad i en kartong på en torr plats. Kanske har Du som köpare möjlighet att visa upp den på ett annat sätt.
Jag önskar Dig lycka till med auktionen! Fler bilder mailas vid önskan därom
The whole story ?!?
Just a synopsis 
OK … but I could be wrong (still learning Swedish):
i) History
The ship Vaas didn’t make it far on its maiden voyage. Some miles on sea it tilted and sank to the ground of the Baltic See (most likely false calculations of the needed ballast in the keel). There it lay for 333 years and was found and lifted up in 1961. It was complete and the carefully restored (took reaaaaaaaly long time). About 5% of the timber is not original; 95% are … mostly oak wood (as this piece).
ii) The item to be sold
It weights 0,514 grams. It’s 22,8-23,5 cm long, 7,5-8,7 cm wide and ca 5 cm thick.
iii) How he got it
That’s a long part of that story. It must be a piece of the 5% that were first preserved but then replaced with new oak wood. He got it in some way from someone who was involved in the restaurations.
For more details here we should consult one of the locals … MarcusR !!! Var så god!
More pictures on the ship also here: http://thies.teggers.net/gallery2/main.php?g2_view=core.ShowItem&g2_itemId=861
I visited the Vasa Museum this summer. Reeeeeeeeeeeeally impressive!
Thies
Yes, it is a cool story. Balast miscalculations caused the very top heavy ship to capsize and sink very quickly. The mud and silt covered the ship, and after sitting for 333 years in this stuff, it was amazingly well preserved.
Am I correct in my assumption it was commissioned by the then royalty? And that is was (up to that date) the most expensive vessel built? I might have this confused with another vessel.
I’ve seen this ship in person (a long time ago). Its magnificant even if it wasn’t fully restored. Here’s a short (humerouse) version of the story.
Basically the Sweedish king couldn’t bare to be the only European power to have the only flag ship without three gun decks. Originaly the Vassa was designed to have two gun decks. But at the last minute the king requested three. His engineers couldn’t bare to say that it wouldn’t work. Many actually predicted that it would keel over and sink. In the end the enginners did as the king whished. But a calculation error in the positioning of the ballast (apparently) caused it to keel over and sink on its maden voyage.
For a long time the masts remained out of the water. But when (I think) one of the French emperor visited at the end of the Kings rain beforre his death. The Sweedish King found the masts and fiasko of the vassa to be such an embarressment. That he ordered the masts be removed and the position and documents of the vassa’s final resting place be destroyed. In other words he wanted to pretend that the fiasko didn’t happen. Therefore hiding his embarrasment from his distant cousin.
Cheers L42B 
You know, if they could see the masts in the water, I’m almost surprised they didn’t try to salvage some of the ship materials right after it went down. I suppose even if it wasn’t that deep you still couldn’t do it without divers with oxygen.
Here is little bit about salvage attempts before the successful one:
"Vasa sank to 100 ft below the surface of the harbor and about 100 yards from the shore. Even back then, the harbor was cold water but possibly clearer than now.
The first attempt at salvaging Vasa began shortly after the memorial service of her drowned victims. Ian Bulmer, Royal Engineer from England, succeeded in setting Vasa on an even keel, because her main mast stuck out of the water at an angle. His further efforts were unsuccessful. Most of her carvings were wrenched off with grappling irons in other salvaging attempts and these all sank into the mud. The ship settled deeper into mud and clay.
II. Recovery of cannons in 1664
In 1658, Hans Albrecht von Treileben went to Stockholm and presented his knowledge of using a diving bell. But not until late 1663, did he obtain salvage rights and together with an another German, the diver Andreas Peckell, they began hauling up cannons from Vasa. A diver named James Maulde was the first to go down in the diving bell, but only to survey, and he reported debris on deck, wooden carriages in “wild confusion” (Saunders 1962:30). Between April 1664 and the end of that summer, every gun on upper deck had been brought up. The next year, more cannons from lower deck were recovered, again using the diving bell. It was an underwater feat of courage. Vasa was then left in peace and actually became forgotten with no trace of her position nor name for centuries."
http://www.abc.se/~m10354/publ/vasa.htm
